Nu har jag redigerat klart bilderna från Peace & Love, så här kommer del 2.
Samtidigt som Waterboys spelade stod också Elin Sigvardsson på en annan scen och vi hann se sista kvarten med Elin. Efteråt åt vi lite Langos och sedan gick vi för att titta på Lars Winnerbäck. Det var vi inte ensamma om. Det var helt proppfullt med människor vid Winnerbäcks scen. Jag hade kunnat luta mig åt vilket håll jag velat utan att trilla omkull. Man såg ingenting så vi gav upp och gick till baren istället.
Efter lite vila gick vi tillbaka mot Winnerbäcks scen där det inte alls var lika mycket människor längre. Vi lyssnade på de sista låtarna och sen gick vi vidare till Blindsides spelning som var i full gång. Tog en hel del foton, de fyra du kan se ovan denna text.
Nästa band att kolla in blev bandet ovan, Hanoi Rocks. Bilderna blev ungefär lika bra som dom, inte så bra alltså. Men det kanske inte var så konstigt att dom kändes lite mesiga efter att man lyssnat på Blindside…
Sista bandet vi såg för kvällen blev The Ark. Det var mycket människor och svårt att se något. Vi stod långt från scenen, det var mörkt och riktigt svårt att ta någon bra bild alls. Det här var de två som blev bäst. Efter tre låtar var vi så trötta och hade så ont i fötterna att vi bestämde oss för att ta bilen hem igen. Gissa om jag var glad att vi inte tältade i regnet…
Andra bloggar om: foto, fotografi, festival, Peace & Love, Borlänge, The Ark, Blindside, Elin Sigvardsson, Hanoi Rocks, Lars Winnerbäck, musik, live
Kul att se bilder från Peace & Love. Funderar på att åka dit nästa år, det vore kul att se sånt folkvimmel i min gamla hemstad.
Hanoi Rocks var för övrigt mina favoriter nån gång på 80-talet… kanske de borde gå i pension? =D
Anne: Jag är positivt överraskad av Peace & Love och skulle gärna åka dit igen. Om det är några band jag vill se förstås. Så det är klart du ska åka, speciellt om det är din gamla hemstad! Jag bor ju ca 10 mil från Borlänge men har knappt varit där förut, vore nog ganska kul att åka dit och se hur staden ser ut utan festival någon gång!
När vi stod och väntade på Waterboys som spelade på samma scen som Hanoi Rocks skulle göra senare var det fyra unga små finska tjejer (med en hel flaska hårspray var i håret) som redan hade bänkat sig på första parkett för att vänta på Hanoi Rocks så än så länge håller dom nog